Blog Image

Ett PMS-monsters bekännelser

Har du PMS?

Varför har vissa kvinnor en mycket lugnare period innan mens?
Varför kan inte forskare forska lite mer i kvinnors PMS?
När ska det bli OK att ha Premenstruella symtom?
Är det befogat att fråga om någon har eller ska ha mens?
Är det befogat att vilja kasta ett ruttet ägg i ögat på den som frågar?
Följ gärna mina funderingar i denna webblog, men bidra gärna med dina egna erfarenheter.
Illustration: Elisa Rossholm

Murphy´s law?

kvinna Posted on Wed, November 18, 2009 10:13:15

När jag bara sovit nån timme i taget under natten och vandrat fram och tillbaka mellan min egen och barnens sängar, då är inte humöret på topp. Tyvärr verkar det som att barnen då har en sensometer som känner av läget och genast är kampen i full gång. Kampen om uppmärksamheten…

Älskade bebis kan inte sova… skriker halsen av sig… Jag ber älskade äldsta dottern som var hängig under gårdagen att ta på sig kläderna jag har lagt fram. Hon säger upproriskt:
“jag ska inte alls ta på mig” Jag stänger av TV:n, inte poppis.
“Du behöver inte gå till förskolan om du mår dåligt, vill du hellre stanna hemma?” “Neeeeeej!!!!
” Nähä, då behöver du ta på dig byxor så du inte blir blöt om benen, det regnar ute” varpå dottern sitter och fullkomligt gallskriker.
“jag vill inte klä på mig!!” Genast börjar även bebis att skrika igen som ett svar eller bara för att höras i oljudet.

Lirk, lirk, kram, avledning, lirk, kram, strumpor på, byxor på, bebis gallskriker, vettet flög ut genom fönstret. Äldsta vägrar ha den tröjan jag har tagit fram… ska ha den som är alldeles för kort om magen… jag får fram ett väsande ljud, “ta den då” orkar inte bry mig efter flera direkta påklädningsförsök.

Älskade äldsta nu med alla kläder på och, hör o häpna, även borstade tänder, kommer trallande från toan “jag sköljde munnen genom att hålla vattnet i handen, mamma, bra va?” I vanliga fall kan jag vända humöret här, inte idag, grymtar till svar och skäms över mig själv.

Ska klä på bebis som nu har somnat… hon vaknar föstås. Ber äldsta att ta på ytterkläderna, hon sätter sig på golvet i hallen och tjurar. Vill inte ha vinterskor som är för stora… Arrgh!!! Nu har tålamodet bara runnit av mig, panik. “Sätt på dig skorna och säg till när du är klar” skriker jag och dänger ner gympadojjorna framför en häpen dotter som trumpet sätter på sig sko efter sko. Jag hör hur jackan prasslar… “mamma, jag är färdig” Då gör det så ont i hela kroppen av att höra den förlägna lilla älskade rösten att jag sätter mig på golvet och ber om en kram, förklarar att jag inte har sovit så bra och ber om ursäkt för att jag skrek.

Ut till bilen, jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig med rufsigt hår, rödmosigt ansikte och härjad blick. Nästa chock: nästan ingen bensin, nästan inga pengar på kortet heller. Får hoppas att det räcker fram och tillbaka. Känner mig ändå nöjd över att vi nu är på väg.

Svänger in mot förskolan… förskolläraren står och väntar i sin bil…? då slår det mig att det är onsdag, gymnastikdag på annan ort. De andra bilarna har redan kört och vi har såklart inte någon gympapåse med oss. Nu börjar tårarna rinna.

Förskolläraren tar ut dottern samt bilstol ur den stökiga och grusiga bilen och uppmanar mig att åka hem och sova.

Här sitter jag nu… tom… kan jag sova? Antagligen inte men jag ska försöka.



Kvinna av idag…

kvinna Posted on Mon, January 26, 2009 21:59:22

Det är minsann inte lätt att vara “kvinna av idag”. Hur du än vänder dig blir det fel. Vara hemma med barnet i lugn och ro eller satsa på karriären, hur kan det fortfarande vara så att det är en kvinnofråga? Varför skäller/viskar tyst om/förebrår många, oftast kvinnor, ännu de av samma kön som väljer att jobba heltid? Och jag undrar varför samma (?) människor undrar hur det kan vara möjligt att en så modern kvinna som X väljer att vara hemma med sina barn framför att skaffa sig en identitet på arbetsmarknaden. Alltså jag bara undrar…

Antingen försöker du känna dig härligt frigjord som vågar “återgå” till hemmets plikter för att nära familjebilden av fläckfri tillvaro med nyttiga måltider innanför västen och egenodlade grönsaker i trädgården. Eller lägger du ner massor av energi på ditt jobb samtidigt som du satsar helhjärtat på familjen? Vad jag vet behöver det ena inte utesluta det andra. Men jag vet att det oftast är kvinnan som granskas, blötläggs, vrids och vänds på och baktalas för de handlingar hon utför i barn/familj/hem-frågor. Varför?

Men det är bäst att du inte gnäller över det för det finns ju alltid de som vet bäst och som kan göra jämförelser så långt tillbaka i tiden att ingen har en ärlig chans att kolla upp fakta.

Så glöm att jag skrev det här, det blev ju oxå helt fel… 😉

/Hannah