“Är du irriterad eller?” Sambons försök att nå fram lyckas inte alltid.
“Ja, det är jag” det var i alla fall ett ärligt svar jag lyckades få ur mig, i vanliga fall blir det ett “Nej! Hur så?”
När, var och hur den krypande känslan i kroppen startade, har jag ingen aning om. Den bara är där nu. Smyger sig på. Tidsinställd bomb, nerverna utanpå.
Barnskrik och gnäll, please, GO AWAY! Låt mig krypa in i min grotta och lämna mig ifred.